En amerikan i Röda armén.

Joseph Robert Beyrle

Josef Beyrle (1923-2004) är troligen den ende amerikan, som tjänstgjort i både den amerikanska och sovjetiska armén under det andra världskriget. Beyrle som hade tyskt påbrå, växte upp i Michigan, och valde istället för med ett friidrottsstipendium studera på det prestigefyllda Notre Dame-universitetet, att ta värvning. Utbildad till radiooperatör och sprängämnesexpert i 101st Air Assault (Screaming Eagle), var han tillsammans med övriga manskapet i 506th Parachute Regiment, stationerad i Ramsbury, Storbritannien. Här slutförde han och resten av regementet sin träning, och i april och maj 1944, så medverkade han i förberedelserna inför Operation Overlord när han deltog i två leveranser av guld till den franska motståndsrörelsen.

Hans verkliga elddop, kom precis som för resten av manskapet i hans regemente, den 6 juni 1944 i samband med D-dagen. Det är också början på Beyrles smått osannolika historia, för att efter att det transportflygplan han färdades i utsatts för häftig luftvärnsbeskjutning, tvingades han och övriga soldater i flygplanet hoppa från 120 meters höjd. Beyrle landade utanför Saint-Côme-du-Mont, men i det allmänna kaos som följde luftlandsättningen, tappade han kontakten med resten av sina kamrater och togs tillfånga av tyskarna. Innan han greps, hade dock Beyrle lyckats spränga en kraftstation.

Den tyskättade Beyrle flyttades från krigsfångeläger till krigsfångeläger, och verkar varit långt ifrån någon direkt mönsterfånge. Snarare tvärt om gjorde han allt han kunde för fly, och efter att ha rymt för andra gången, greps han av Gestapo, vilka misstänkte att han var spion. Efter att ha utsatts för såväl tortyr som misshandel och hotats med avrättning, överlämnades han motvilligt till armén och återvände till ett Stalag III-C utanför Alt Drewitz. Härifrån lyckades han i januari 1945 fly för tredje, och som det skulle visa sig, sista gången. Beyrle lyckades till slut nå de sovjetiska linjerna, och fick kontakt med en sovjetisk stridsvangsbrigad. Här lyckades han övertala Aleksandra Samusenko, brigadens enda kvinnliga bataljonsbefälhavare, att låta honom strida tillsammans med Röda Armén. Efter en dryg månads tjänstgöring, under vilken hans kunskaper i sprängmedel kommit väl till pass, deltog han även i att befria sitt gamla fångläger Stalag III-C, men hans karriär i den Röda Armén tog slut när han blev skadad i samband med en tysk flygräd i februari. Evakuerad till ett sovjetiskt fältsjukhus i Polen, tog han emot ett besök av ingen annan än den sovjetiske marskalken Georgy Zhukov, som såg till att han förflyttades till Moskva.
Väl i Moskva, så uppstod dock en hel del problem i samband med att han informerades av den amerikanska ambassaden att han rapporterats dödad under striderna i Normandie och att man hållit en begravningsmässa över honom i hans hemstad i Michigan. Först efter att hans identitet kunnat bekräftats med hjälp av fingeravtryck, kunde han återvända till Michigan i april 1945.

Efter kriget så gifte sig Beyrle i samma kyrka där man tidigare hållit begravningsmässan, och i samband med en ceremoni i Vita Huset, fick han 1994 (på femtioårsdagen av D-dagen) motta två medaljer från både president Clinton och president Yeltsin. Beyrle avled 2004.