Gåtan Albert Speer

En av det tredje rikets kanske mest enigmatiska personer är Albert Speer, en person som inte nödvändigtvis faller in i det förklaringsmönster som man använt sig av sig för att förklara orsakerna till varför folk sökte sig till nazisterna. För där man försökt finna förklaringen till Adolf Hitler i hans uppväxt, Joseph Goebbels i hans handikapp och Heinrich Himmler i hans önskan att få tillhöra den idealiserade bilden av frontsoldaterna som förmedlades i de nationalistiska kretsarna under och efter det första världskriget, så saknas dessa hos Speer.
Speer kom från en av allt att döma normal familj från den övre medelklassen, och även om hans relation med sin förhållandevis frånvarande far var komplicerat, så var den knappast märkvärdigare än många andra. Inte heller deltog han i det första världskriget, eller i några av de frikårer som blev inkörsporten till den nationalistiska, antikommunistiska och antisemitiska miljö som formade många av de framtida nazisternas världsbild. Han var välutbildad, och verkar inte heller hyst några utmärkande åsikter rörande judar, slaver eller andra personer som nationalsocialisterna och deras gelikar fann misshagliga.

Kanske är det detta som gör att intresset för honom fortfarande är så pass stort, för medan det går att finna – om än inte kanske helt sanningsenliga – förklaringsmodeller till varför Hitler blev vem han blev, eller Goebbels, så saknas de helt hos Speer. Kanske detta är förklaringen till gåtan, han förmedlar den obehagliga insikten, om att under rätt (eller fel), omständigheter kan även den mest välartade och minst troliga person hamna fel. Det är kanske så att Speer, till skillnad från Hitler och de övriga, förmedlar bilden av oss själva, och det är ett öde som kan drabba oss alla.

Det finns dock ytterligare en aspekt på Speer som aldrig verkar sluta fascinera oss, och det är hans relation med Hitler. Till skillnad från de övriga medlemmarna i Hitlers inre krets, så tillhörde inte Speer de gamla kämparna (Alte Kämpfer), vilka varit med sedan partiet bildades. Han hade inte heller några större beröringspunkter med Hitler, han hade som sagt inte deltagit i vare sig det första världskriget (han var tio år när kriget bröt ut), eller de efterföljande kaoset i Tyskland, och verkar inte heller varit nämnvärt intresserad av politik. Inte heller ur Speers synvinkel, verkar det funnits några större grunder för en närmare relation.
Den enda gemensamma nämnare i deras relation, och som går som en röd tråd genom deras vänskap, är arkitekturen. I denna gemensamma nämnare, fann Hitler möjlighet att få prata med någon i ämnet få av hans övriga umgängeskrets varken var insatt eller intresserad av, medan Speer fick bekräftelse av någon han fann som en fadersgestalt.
Många har pekat på att deras relation byggde på idealiserade drömmar om sig själva, och att de fann sina drömmar realiserade genom varandra. Medan Hitler fann sin idealiserade bild av sig själv i Speer, som i mångt mycket var allt det Hitler inte var, han såg bra ut och var en framgångsrik arkitekt. Så såg Speer i Hitler den far han aldrig haft, och via han – kanske för första gången – på allvar fick bekräftelse inför. Vissa har försökt finna en homoerotisk förklaringsmodell, där det fanns starka underträngda erotiska undertoner till deras relation. Men den finner jag något långsökt, även om det inte helt går att utesluta.

Men gåtan Speer tar inte slut med kriget, under rättegången är han den ende av de åtalade som erkänner sig skyldig till de brott han åtalas för, något som troligen räddade honom från en säker dödsdom. Istället för en – rimlig – dödsdom, dömdes han till 20 års fängelse och släpptes 1946 och återvände till friheten efter att han suttit av hela fängelsestraffet. Väl ute i friheten gav han ut böckerna ”Albert Speers memoarer : Tredje riket inifrån”, ”Dagbok från Spandau” och ”Slavstaten: SS makt i Tredje riket”, vilka fick stort genomslag och rönte honom en hel del uppmärksamhet. Han åkte runt och föreläste om sina upplevelser, samtidigt som han förde långa samtal med såväl den brittiska journalisten Gitta Sereny som den tyske historikern Joachim Fest om sina upplevelser.
Såväl Sereny som Fest gav senare ut varsin kritikerrosade bok om Speer, men även om båda fann honom både vältalig och villig att dela med sig av sina upplevelser, så fanns där ämnen han svävade på. Serenys mastodontverk ”Albert Speer och sanningen”, försöker hon gå till botten med frågan om hur mycket Speer egentligen kände till om förintelsen. Trots att hon återkommande pressar honom på svaret, så glider han hela tiden undan frågeställningen och parerar – inte alltid helt framgångsrik – hennes ingående frågor. Sereny kan bara lite lakoniskt i slutet av boken, att hon aldrig riktigt fick något grepp om Speer och trots att han besvarade hennes frågor, ändå inte besvarade dem.
Samma slutsats verkar även Fest komma till i sin bok ”Albert Speer: En biogfrafi”, som dock är en mer renodlad biografi, och deras samtal verkar mer behandlat rent historiska aspekter på det Tredje Riket. Trots detta verkar Fest få en smygande känsla av att han aldrig riktigt kommer inpå Speer, och endast får tillåtelse att skrapa lite lätt på ytan.

Så frågan är förstås om vi någonsin kommer närmare svaret på gåtan, vem Albert Speer egentligen var. Svaret på den gåtan är kanske en annan fråga, visste Speer själv vem han var?

Källor:
Sereny, Gitta: Albert Speer och sanningen; Bonnier Alba 1997
Fest, Joachim: Albert Speer: en biografi; Fischer & Co 2009
Bundesarchiv