Våldtäkten av Cesena

I den italienska provinsen Emilia-Romagna längs floden Savio ligger den idag rätt pittoreska staden Cesena, en stad som i många avseenden hamnat i skuggan av regionens större städer som Ravenna, Rimini, Modena, Parma och Bologna. Denna lilla pittoreska stad, mest känd för en rad historiska byggnader, sina tre påvar och fotbollslaget A.S. Cesena, och kanske framstår som en avkrok där historiens små nedslag lämnat få eller inga avtryck i historieböckerna. Men en närmare granskning visar att så inte alltid varit fallet, under medeltiden var staden indraget i de återkommande strider som fördes mellan de små stadsstater som utgjorde det medeltida Italien. Under delar av medeltiden var staden indraget i den maktkamp som fördes mellan påven och den tysk-romerske kejsaren, men efter en kortare period av självständighet under den forliska familjen Ordelaffi, intogs staden efter lång belägring 1357 av kardinalen Gil de Albornoz. Vår historia börjar tjugo år senare, då staden återigen hade besök av påvens styrkor...

Inte ens digerdöden härjningar hade fått de italienska stadsstaterna att avstå från sitt konstanta intrigerande och krigande, och successivt drogs allt fler och fler stater in i den malström av konflikter som nu förhärjade den italienska landsbygden. Krigen fick en egen dynamik, och precis som under det 30 åriga kriget hade deltagarna insett att det var långt enklare och billigare att starta krig, än avsluta dem. Vid 1370-talets mitt hade ytterligare en av de otaliga konflikter mellan påvestaten och de norditalienska stadsstaterna avslutats, men utgången av konflikten oroade Florens, som såg påvestatens seger som ett potentiellt hot. Allianser slöts, agenter skickades ut för att uppmuntra till uppror och snart skakades norra Italien av trampet från tusentals legosoldater som användes flitigt av båda sidor. En av dessa condottiere, som de kallades i Italien, var John Hawkwood, en veteran från det hundraåriga kriget som sökt sig till Italien, där han blivit en av de främsta aktörerna och en fruktad militärbefälhavare. Så fruktad var han och de styrkor han förde befäl över, att Florens mutat honom med en stor summa pengar för att inte angripa Toscana. Vintern 1375-76 var Hawkwoods styrkor förlagda till Cesena, en av de få städer som inte hörsammat Florens uppmaningar att revoltera mot påvestaten, och därför ansågs som en lämplig plats för påvens styrkor att använda som huvudkvarter.
Det är dock tveksamt om Cesenas borgare och bönder delade den åsikten, snarare är det troligt att de fann närvaron av Hawkwood och hans engelska och franska legosoldater som väldigt oroande. Inte nog med att trupperna förväntades leva av vad den omgivande landsbygden kunde bidra med, större truppkoncentrationer tenderade ofta att föra med sig diverse epidemier. För en region som redan varit hårt ansatt av missväxt, nedbrända skördar och digerdödens härjningar, och även om det var långt till de större arméer som svepte fram över Tyskland under 1630-talets religiösa konflikter, så var nog deras ankomst inte något som väckte några större ovationer. Till detta ska förstås också läggas legosoldaternas beteende, vilket i mångt och mycket troligt kan förklaras med att det rörde sig om såväl brutaliserade som traumatiserade män (och även kvinnor), som hade för mycket pengar och kunskapen om att nästa slag mycket väl kunde vara deras sista. Bråk, fylla, rån, våldtäkter och andra våldsutbrott var en lika återkommande gäst där legosoldaternas valde att slå läger, som de epidemier som brukade följa i deras spår.
Men eftersom Cesena ändå ansågs som en icke fientligt inställd stad, var man dock tvingad att försöka stämma i bäcken för att undvika onödig blodsspilla och att distansera en av de få städer i området som ändå kunde ses som vänligt inställd till påvestaten. Man lät därför införa en rad restriktioner, bland annat begränsades antalet legosoldater som släpptes in i staden.

Den 1 februari 1377 bryts det relativ lugn som lagt sig över staden, skrik och svordomar hörs från en affär som tillhör en av stadens slaktare. Inne i affären har affärsinnehavaren hamnat i bråk med några bretagniska legosoldater, som försökt ta för sig av affärens varor utan att betala. Uppenbarligen ansåg sig slaktaren i och med tillgången på sina yrkesredskap sig inte enbart begränsad till att skydda sina varor verbalt, och snart hade en mindre folksamling samlats utanför butiken för att se vad som hände. Vad som sedan skedde är okänt, men bråket inne i butiken eskalerade, vapen drogs och flera bretagnare dödades i de efterföljande kravallerna. När nyheten nådde befälhavaren för påvens styrkor kardinalen Robert av Genéve, som tagit fästningen Rocca Murata som högkvarter, nyheten med ro. Inför den församlade, och troligen rätt oroliga, delegation som sänts från Cesena förklarade kardinalen att gärna drog ett streck över händelsen och dels lämnade in alla vapen och lämnade femtio personer som gisslan. Den troligen lättade delegationen förklarade att man var villig att foga sig efter kardinalens förslag, mot att bretagnarna drogs bort från staden. Den uppenbarligen inställsamma kardinalen godtog delegationens förslag, och försäkrade dem även om att befälhavaren för legosoldaterna, den tidigare nämnda Hawkwood, skulle avskedas. En troligen lättad delegation återvände till staden, och medborgarna lämnade fogligt över sina vapen och gick hem till sig.
Vad varken delegationen eller medborgarna visste var att kardinalen inte alls ämnade stryka ett streck över händelsen, han skickade ett hemligt bud till Hawkwood – som vid tillfället befunnit sig i det närbelägna Faenza – om att återvända till Cesena och försätta sina trupper i högsta beredskap. Engelsmannen smög omärkt in i Rocca Murata, där han instruerades av kardinalen för hur staden skulle bestraffas. Även om det finns olika redogörelser för vad som sades under mötet, pekar det mesta dock på att Hawkwood inte hyste några större betänkligheter över kardinalens order om att bestraffa staden för bråket utanför slakteriet tidigare under dagen.
Inne i staden hade lugnet återigen återvänt, lyckligt ovetande om de förberedelser som nu sattes igång. Mitt i natten den 2 februari väcks befolkningen av hur stadsporten stormas, och hur tusentals bretagnare och engelsmän stormar in i staden. Nyvakna och förskräckta stadsbor försöker antingen fly eller barrikadera sig i sina bostäder, men till ingen nytta. De som tar sig ut dödas av legosoldaterna, medan de som barrikaderat sig bränns inne då husen sätts i brand, och staden täcks av röken från bränderna och skriken från de döende. De som försökte fly upptäckte att alla stadens portar var låsta, några rådiga lyckades slå ner Porta Cervese i stadens nordöstra del, vilket ledde till att hundratals stadsbor vällde ut genom porten, bara för att mötas av bretagniska och engelska legosoldater. Trots detta lyckades dock några stadsbor undkomma massakern, men de flesta föll antingen offer för legosoldaternas svärd, eller dog i samband med de utdragna förhör som senare hölls för att få reda på vart borgarna gömt sina ägodelar. Inte ens kyrkans män var immuna mot angrepp, men här begränsades dödandet till att endast rikta in sig på franciskanordern, en kontroversiell order som under långa perioder haft en mycket ansträngd relation med påven. Inte nog med att orderns grundare varit kritisk mot påven, det fanns även en radikal falang inom ordern som gick under beteckningen Fraticelli ”den äkta fattigdomens bröder” och som förklarats som kättare av påven Johannes XXII 1317, och som haft en lång tradition av aktivit i området. Medlemmar i Fraticelli hade dessutom tagit ställning för Florens i den pågående konflikten, och det var till dem som Florens vände sig nu när staden var belagd under påvens interdikt.
När till slut plundringen och dödandet ebbat ut efter tre intensiva dagar, var området insvept i en sötsliskig stank av förruttnelse och röken från de hundratals bränder som härjat inne i staden och dess omgivande områden. Längs stadens gator och i stadens vallgrav låg nu svällande lik, vilka nu hivades ner i brunnar, raviner och andra skrymslen för att dölja omfattningen av massakern i Cesena. De få överlevande stadsborna vandrade planlöst kring i den totalt plundrade staden, och riktigt hur många som dödades under massakern är oklart, men forskare pekar på att runt 2000 till 6000 personer fick sätta livet till. Förstörelsen begränsades inte enbart människor, stadens offentliga byggnader plundrades metodiskt på allt av värde, speciellt stadens dokument, vilket sågs som en stads mest värdefulla egendomar. Idag innehåller Cesenas arkiv inte ett enda dokument från tiden före skövlingen, onekligen ett försök från kardinalen att inte enbart försöka utplåna staden rent fysiskt, utan även dess kollektiva minne.
Händelserna i Cesena försatte Italien i ett chocktillstånd, och runt om i Italien hölls likvakor och mässor. Kritiken mot påven var massiv, och begränsades inte enbart till inhemsk kritik, och med Florens hjälp spreds nyheten runt om i Europa, trots detta verkade inte påven Gregrious XI nämnvärt berörd.

Även om händelserna i Cesena i sig inte var något unikt, städer som dagtingades brukade sedvanligt plundras utförligt, så sågs staden som en allierad och var en av de få städer i regionen som inte hörsammats Florens uppmaningar till uppror. Ändå kunde ett simpelt bråk om några obetalda köttstycken, urarta till en fullständigt obegriplig massaker på oskyldiga civila. Att händelsen mycket väl kunde vara kontraproduktiv, och mycket väl kunnat spela Florens i händerna verkar varken Robert av Genéve, Hawkwood eller påven reflekterat eller brytt sig om. Staden skulle utplånas, och då spelade det uppenbarligen ingen roll huruvida den var vän eller fiende.
En av orsakerna till massakern tror jag delvis kan förklaras med religiösa orsaker, staden och dess omkringliggande områden hade historiskt sett varit ett starkt fäste för franciskanerna och även de som sympatiserade med Fraticellibröderna. Åtminstone morden på franciskanmunkarna kan troligen förklaras med att det var tänkt som ett varningstecken, att man dels inte tolererade några som försökte undergräva påvens auktoritet. För även om någon nu kanske undrar hur en obskyr sekt kunde motivera mordet på kanske så många som 6000 oskyldiga Cesenabor, så ska man inte glömma att påvestolen historiskt sett inte dragit sig för att använda våld för att stampa ut potentiella kritiker och att man inte drog sig för vad vi idag betecknar som collateral damages. Under försöken att stampa ut katarerna i södra Frankrike, användes en liknade taktik för att sätta skräck i de som eventuellt kunde tänkas utgöra ett hot mot påvens auktoritet. Om det var något som gjorde att kyrkan inte vände andra kinden till, så var det sekter eller personer som stämplats som kättare. Samtidigt ska man inte heller glömma att påven vid denna tidpunkt var under stor politisk press, flytten till Avigion var kontroversiell och renderat en våg av protester mot flytten. Även om Gregorius XI i efterdyningarna till konflikten med Florens återbördade påvestolen till Rom innan han dog, så hade de politiska intrigerna och även händelsen i Cesena urholkat påvestolens inflytande.
Något som möjligen kan användas, även om det är lite vagt, som bevis för att kyrkan helt enkelt ville göra ett exempel av Cesena, är kardinalens order till Hawkwood. Även om det råder delade meningar om själva ordvalen, så råder det ingen tvekan om att aktionen syftade till total utplåning av staden. Sett ur ett större perspektiv, där våldet fått ett godkännande från religiösa personer, tenderade de ofta att rendera i även för den tiden obehagliga övergrepp. I samband med att Jerusalem föll 1099 hängav sig korsfararna åt en massaker som likt den i Cesena pågick i flera dagar, och där de på vissa håll vadat upp anklarna i blod.

En annan aspekt är förstås Hawkwood och hans legosoldater, vilka inte verkar hyst några större betänkligheter i att döda personer som helt uppenbarligen inte utgjorde något hot mot dem. För även om Hawkwood senare försökte tvätta bort stämpeln som Cesenas bödel, så verkar han inte hyst några större betänkligheter rörande kardinalens order. För att ytterligare ge händelsen en mer världslig förklaring, kan vi dessutom konstatera att Hawkwood mycket väl kan ha haft ekonomiska orsaker att plundra Cesena. Som jag tidigare påpekat hade Hawkwood under påvens konflikt med Milano, undertecknat ett avtal om att avstå från att angripa Toscana, ett avtal som vid sidan av en stor klumpsumma, även innebar en fördelaktig årlig tribut. Medveten om att han skulle gå miste om denna tribut, och i och med konflikten med Florens var det förstås ofrånkomligt, kan man således anta att han lät sina styrkor helt enkelt ta ut sina uppdämda behov på Cesena.

Men oavsett orsak, så kan man bara konstatera att effekten av våldtäkten av Cesena är svår att överblicka. Någon direkt effekt fick den inte, konflikten fortsatte något år innan de båda stridande parterna valde att ingå ett vapenstillestånd. Men som vanligt dröjde det inte länge innan stridslarmet återigen spreds över norra Italien, och händelserna i Cesena bleknade bort ur folks minne när andra städer drabbades av plundrande härar. Den enda kanske direkta effekt händelserna i Cesena fick var att de italienska städerna, var att man successivt började ersätta utländska legosoldater med inhemska.
Hawkwood då, ja han bytte sida mitt under brinnande krig, troligen för att undvika att bli av med sin frikostiga tribut från Florens, och fortsatte göra sig ett namn för sig. Även om minnet av honom idag, likt den massaker han beordrade, bleknat bort, så skulle han bli urtypen för hur en condottiere skulle vara. Ett yrke som i takt med framväxten av allt mer centraliserade stater, blev allt mer efterfrågade och vars tjänster snart skulle börja ersätta de dåligt utbildade och tränade bondeuppbåden.