Fortfarande rasar strider i Mumbai, och indiska specialstyrkor håller fortfarande på att söka igenom de två hotell (Oberoi Hotel och Taj Mahal Palace) på jakt efter såväl terrorister som offer. De indiska specialstyrkor som sökt igenom de båda hotellen talar om att man funnit minst femtio kroppar efter avrättade civila, samtidigt som personer som hållit sig gömda håller på att evakueras. På andra håll i Mumbai har indisk polis och militär jagat de kvarvarande terroristerna, och alldeles nyss så stormades det judiska centret av indiska specialstyrkor.
Den stora frågan är dock vad detta kommer få för långsiktiga effekter, och vem som egentligen ligger bakom angreppet. Den indiska regeringen verkar dock vara säker på sin sak, man anklagar Pakistan för attacken, och det påstås nu att några av terroristerna är pakistanska medborgare. Det har också talats om att några av terroristerna är pakistanier med brittiskt medborgarskap, något som hitintills inte bekräftats från brittiskt håll och således fortfarande får sägas vara just rykten.
Det är dock uppenbart att attacken varit välplanerad, och att angreppet inte kommit som en slump. Indien står inför en rad viktiga lokalval som av många politiska bedömare anses ge en vink åt hur det kommer att gå i de nationella valen om ett år, både Oberoi och Taj Mahal Palace höll speciella Thanksgivning middagar och nästa vecka var det tänkt att Champions Leauge i cricket skulle hållas i Indien. På ett internationellt plan hade dessutom Indien och Pakistan, för vilken gång i ordningen är omöjligt att säga, inlett nya förhandlingar om Kashmirs framtid. Det är således rätt uppenbart att terroristerna valt tidpunkten noggrant, och att det knappast rörde sig om en slump.
Men nu är det inte bara Indien som drabbas, även för regimen i Pakistan kommer angreppet och anklagelserna högst olägligt. Inte nog med att – det som vanligt i Pakistan – ryktas om en nära förestående militärkupp, landet är dessutom hemvist för en politiskt sett inflytelserik grupp islamister och de konstanta konflikterna mellan det sekulära samhället och de religiösa organisationerna har ofta fått våldsamma upplösningar. Till detta ska också läggas att konflikten i grannlandet Afghanistan på allvar nu hotar att spilla över till detta instabila land, och att de återkommande amerikanska luftangreppen mot mål inne i Pakistan urholkar stödet för den sittande regimen. Pakistans roll i ”war on terror” är både ifrågasatt internt och externt, där man får kritik utifrån för att göra alldeles för lite, medan de interna kritikerna tycker man går i USA:s ledband.
Till skillnad från Indien har inte heller Pakistan kunnat skörda frukterna av något ekonomiskt under, och där indierna trots allt fått tagit del av framgångarna så har dessa uteblivit till stora delar i Pakistan. Hur som helst var den pakistanska regeringen snabb med att ta avstånd från angreppet, och man har även sagt sig villiga att bistå i den indiska utredningen av attacken. Det är nog inte en allt för avancerad gissning att regeringen i Pakistan är under hård press, speciellt som landet kritiserats hårt av USA, att man nu måste göra något.
Risken är hur som helst att situationen i Pakistan, när den pakistanska regeringen nu kommer tvingas agerara mot de islamistiska grupperna, kommer att förvärras. Frågan är således hur militären kommer agera, och hur kan detta påverka utvecklingen i Afghanistan?
Med andra ord kan man gott anta att attacken inte primärt bara var riktad mot Indien, Västvärlden och Israel utan också mot Pakistan. Detta gör att det blir väldigt, väldigt svårt att inte misstänka att Al Qaida faktiskt, som finansiär eller moralisk uppbackare, varit involverad i hela projektet. Jag finner det väldigt svårt att tro att en liten och obskyr grupp, som ingen egentligen kände till förrän igår, skulle klara av att göra ett sådant här avancerat angrepp. Det andra är att terroristerna medvetet sökte upp västerlänningar och israeler, det var förstås ingen slump att en judisk byggnad angreps och det var förstås ingen slump att man letade efter amerikaner och britter. Det är ett rätt typiskt drag från grupper knutna till Al Qaida, dels för att skapa rubriker i ländernas massmedia och få uppmärksamhet, dels för att visa befolkningen i dessa länder att ”the war on terror” inte på något sätt minskat Al Qaidas möjlighet att agera. Det är också en fingervisning om att man kan angripa när man vill, hur man vill och mot vem man vill.
Det är också tidsmässigt, som jag pekade på tidigare, tidsmässigt välplanerat både mot Indien och Pakistan, men också mot USA och dess tillträdande president Barak Obama. USA är handlingsförlamat, inte bara ekonomiskt, utan även politiskt då alla går och väntar på att Obama ska tillträda sin post. Det är rimligt att anta att angreppet även är ett sätt för Al Qaida att visa den tillträdande presidenten att de inte kommer att ge honom någon ”smekmånad” och att de bestämmer spelets regler.
Men för att återvända till Indien så kommer givetvis detta angrepp att få konsekvenser, och även om jag tror att vi kanske – förhoppningsvis – kommer att slippa pogromer riktade mot indiska muslimer, så kommer förstås det sekteriska våldet inte att minska. Snarare är väl risken, vilket förstås också är terroristernas syfte, och det är mycket möjligt att fredstrevarna mellan Indien och Pakistan återigen – för vilken gång i ordningen – kommer som en konsekvens av detta att gå i stöpet.
Källor:
Attentatsmännen håller stånd mot militären
De mördade som de ville
En ny typ av angrepp
Attackerna kan ha koppling till al-Qaida
No comments:
Post a Comment