Sunday, September 21, 2008

Henrik Arnstad på krigsstigen

Författaren och historikern Henrik Arnstads korståg mot den rådande synen på Finland som en högst motvillig allierad till Tyskland har stundtals tagit pateologiska former, något som de flesta som läser Dagens Nyheter torde vara medvetna om. I helgen publicerades en essä om de finska stormaktsdrömmarna som väcktes till liv i samband med "Operation Barbarossa", och behandlingen av de ryssar som råkade befinna sig i de av finnarna återerövrade områdena på Karelen.
Idag kunde Arnstad i DN glatt konstatera att historikern Oula Silvennoinen på fredag släpper sin avhandling "Hemliga vapenbröder". I denna avhandling ska enligt författaren ett samarbete mellan den finska underrättelsetjänsten och Reichssicherungshauptamt avsöljas, Einsatzkommando Finland vars syfte var att avrätta judar och ryssar på norra Östfronten.

Men innan Arnstad besudlar sina byxor och kalsonger i upphetsning över att hans påståenden stämmer, så kanske Arnstad borde vänta tills avhandlingen släppts. Det är mycket möjligt att Silvennoinens påståenden är korrekta, och då lär vi få se en rejäl revidering av synen på Finlands roll under kriget. Å andra sidan är risken stor att avslöjandena inte alls är av den dignitet som Arnstad verkar tro, och att hans segervissa uttalanden fastnar i halsen.
Faktum är att en snabbare granskning av materialt inte alls visar sig vara speciellt sensationellt, och av det som läckt ut på Internet så verkar Arnstad gjort en höna av en fjäder. Om man läser det lilla som finns på Internet, så handladar det om att finska myndigheter mellan oktober 1941 och september 1942 utlämnade runt 500 sovjetiska krigsfångar. Av dessa ska runt 50 stycken varit av judisk börd, det går inte att utröna huruvida dessa valdes ut på grund av sin etnicitet, men det är troligt att anta att orsaken till varför de lämnades ut var för att de var politiskt aktiva kommunister och/eller kommissarier.
Enligt författaren ska den finska underrättelsetjänsten Valpo varit delaktig i arbetet, som skedde tillsammans med Einsatzkommando Finnland, i att sålla ut de som skulle utlämnas. De som överlämnades till tyskarna ska också avrättats av tyska poliser strax efter att de hamnat hos tyskarna.

När det kommer till Einsatzkommando Finnland ger inte det lilla av avhandlingen som finns på internet speciellt mycket, annat än att Valpo tillsammans med officerare från insatskommandot ska ha förhört sovjetiska krigsfångar i tyska läger. Det är möjligt att vi får veta mer när Silvennoinens avhandling släpps, men i ärlighetens namn känns det inte speciellt troligt att så mycket mer kommer avslöjas. Än mindre blir chansen när man betänker att insatskommandots befälhavare Gustav vom Felde uppenbarligen satt på fler positioner, han var bland annat chef över Gestapo i Weimar och fick även ta hand om personalfrågor vid RSHA, han avled 1943 i samband med en bombräd mot Berlin.

Jag avvaktar dock att helt avfärda Arnstads segervissa artikel, men jag ställer mig ytterst frågande till om den verkligen kommer komma med så speciellt mycket nytt och spekulativt material som Arnstad hoppas.

Källor:
Finland deltog i Förintelsen
Gustav vom Felde
Väitös: Valpo syyllistyi sotarikoksiin jatkosodan aikana

2 comments:

jimmy.sjoberg@gmail.com said...

Något jag störde mig på var detta i slutet av artikeln: "hur långt det gemensamma finsk-tyska tankegodset egentligen sträckte sig 1941, då den nazistiska supermakten och den lilla nordiska demokratin Finland slog sig samman i ett "förintelsekrig" mot Sovjet­unionen."

Personligen så tycker jag att det är att dra på lite väl stora växlar att kalla Finlands försvar för ett gemensamt förintelsekrig mot Sovjetunionen.

Zico said...

Ibland undrar jag om Arnstad skulle föredragit att O.V. Kuusinen med utländsk makts vapenkraft intagit Finland och mot folkets vilja utropat en bolsjevikisk despotisk regering under Stalin i landet? Och därefter deporterat finlandsvenskarna till Sibirien, fängslat kritiker och slängt alla bönder i kolchoser, förmodligen styrda av ryssar?

Jag förstår inte annars varför Arnstad så envetet försöker skotta upp dynga över i allmänhet Finland och i synnerhet Mannerheim?
Det räcker ju gott att läsa en bok om Mannerheim för att inse att denne man, om än medkrigförande med Nazi-Tyskland, var lika mycket nationalsocialist som Stalins allierade Churchill var bolsjevik.

Jag håller med om att Silvennoinens avhandling kan vara intressant - men alla vet ju redan att 99,9% av alla arméer som varit i strid med största sannolikhet även gjort sig skyldiga till brott mot Genévekonventioner och liknande folkrättsbrott. Och det oavsett sida, århundrade eller orsak. Hatets makt är stor och i en turbulent krigssituation ökar den markant.

Min första kontakt med Arnstad var när han i DN recenserade och hyllade en ny bok. Och inte vilken bok som helst - det var hans egen. Hur många författare får ynnesten att själva skriva en helt partisk recension om sin egen bok, dessutom i en av Sveriges största morgontidningar?
Jag hade nog reagerat på detta även om innehållet inte varit ett så uppenbart försök att snedvrida historien. En bokrecension ska väl oavsett innehåll vara en opartisk dylik, åtminstone enligt mig. Men det är väl min åsikt - inte Arnstads.